Bara snälla tomtar

Vissa samlarting får man leta med ljus och lykta efter. Med tomma händer komma ut från butik efter butik i sin jakt på objektet. Genomsöka hundratals loppisar och antikmarknader innan man hittat det åtråvärda.

Dit hör inte tomtar. De finns att köpa i princip var som helst, åtminstone under senhösten. Billiga, dyra, nya, gamla. Men Ulla Nilsson i Karlshamn bryr sig inte så mycket om ålder och pris. Nej, för henne är det viktigt att tomtarna är fina. Och att de ser snälla ut. Vilket utesluter en hel del av tomtarna med några år på nacken. För förr i tiden, i början av 1900-talet, då var tomten snarare en lite sträng gårdsfigur, som det gällde att hålla sig väl med.

Satte man inte ut gröten på julaftonskvällen hjälpte han inte till med djuren och gårdsgöromål under året. Och sådana där griniga tomtar faller inte Ulla i smaken!

Vurmen för tomtarna har Ulla med sig från barndomen. Kanske är den genetisk rent ut av. Båda hennes föräldrar är tomtesamlare, själv var hon inbiten tomteälskare som liten och nu har även Ullas dotter börjat samla.

Släktens alla tomtar är dessutom samlade i en och samma fastighet, det vackra, blåmålade 1800-talshuset i Karlshamns centrum där Ulla och maken bor på ovanvåningen, föräldrarna på bottenvåningen och dottern i gårdshuset. Så snart hon lämnat det tomterika föräldrahemmet för att skaffa egen bostad började hon köpa egna tomtar. Och sedan har det fyllts på vartefter.

Läs hela artikeln i Hem och Antikt nummer 7!