”Jag älskar gamla hus, det är så mycket liv i alla detaljer”
Gamla Oljansgården ligger vackert i den idylliska byn Koberga. I förgrunden syns grannens kornåker.
När Gustaf Oljans visade sin fru, Maja Olofsson, var han tyckte att de skulle bo blev Maja chockad. Året var 2002 och huset från 1874, som stod på Gustafs släktgård i Koberga i Dala-Husby i södra Dalarna, hade stått tomt i många år.
– Vi skulle flytta ihop och jag tyckte att vad som helst kunde duga, ända tills Gustaf tog mig hit. Då tänkte jag: ”Här går det verkligen inte att bo!” Det fanns ingen uppvärmning och inget vatten indraget. Det var snett och vint, pappen hängde från taken och i fönstren satt gamla dammiga plastgardiner, berättar Maja.
Eftersom det var sommartider gick Maja ändå med på att ge huset en chans och flyttade in tillsammans med Gustaf i ett av husets rum samt köket.
– Det kändes som ett sommartorp. Det var mysigt och vi tänkte att vi kunde bo här så länge, tills vi hittade något annat.
De började så smått att renovera en sak i taget – och blev kvar. Att huset var så välbevarat inspirerade Gustaf.
– Jag älskar gamla hus, det är så mycket liv i alla detaljer. Som en gammal krökt spik som man rätar ut och slår i igen, vad mycket mer känsla det är i den, jämfört med en ny tretumsspik!
Samtidigt är Gustaf medveten om att man måste kompromissa åt båda hållen, att standarden i ett 1800-talshus blir svår att hålla på 2000-talet.
– Men när man gör om vill man ändå ha det i gammal stil.
Diskbänk av stommar från Ikea, ovanpå en stenskiva. Luckorna har Gustaf gjort och en målare har ådringsmålat dem. Vid den nya spisen en spispanna som värmer huset, via ett vattenburet golvvärmesystem.
”Prinsessornas kokbok”, som följt med huset, används fortfarande.
Maja kontrar med att sådant tar tid, att det ligger mycket planering bakom om man vill ha något som ska se ut som original. Efter hand har de båda ändå närmat sig varandra i frågan om hur huset ska tas om hand.
I dag känner de tacksamhet mot släktingen Oljans Kalle, som levde ensam i huset under en stor del av 1900-talet, utan att modernisera.
– Han var ungkarl och slog inte i en spik och det får man vara tacksam över, för det är ingen som har renoverat sönder huset, säger Gustaf.
Hörnskåpet från 1700-talet har inhandlats hos Antikt och Inredningar i Rembo.
Boningshuset på Gamla Oljansgården har renoverats försiktigt. Under fyra månader, då badrummet byggdes och golven togs upp, flyttade paret ut och hem till Gustafs föräldrar, som bor på Nya Oljansgården intill. Gustaf berättar hur aha-upplevelserna sedan kom i takt med att olika moderniteter, som värmepanna, toalett, dusch och tvättmaskin, installerades. I dag är det gamla huset ett modernt fungerande hem, men med den hemtrevliga atmosfären i behåll.
Den lilla farstukvisten har en gammaldags charm med profilerade fönsterfoder som strukits med linoljefärg i den gröna originalfärg en. Fönsterbågarna har målats i guldockra, likt ytterdörren. Det gamla plåttaket ska så småningom bytas ut mot ett nytt, falsat plåttak. Dockvagnen, inhandlad på Röda korset, fick Märtha i 1-årspresent.
Gustaf och Maja har tänkt till när det har gällt färgsättningen både utvändigt och invändigt. Likt detektiver har de letat efter färgspår.
– Det fanns inte en färggnutta kvar på huset, det var helt grått, för det hade inte blivit målat på 70 år, berättar Gustaf.
Ändå lyckades de finna en färgflisa stor nog för att kunna bryta till den gröna originalfärgen på fönsterfodren utvändigt. Fasaden, som en gång varit ljusrosa, ströks vit. I köket togs den gamla pärlsponten från 1910 fram, den fanns där under pappskivorna som vid någon tidpunkt spikats upp. Köksinredningen har Gustaf byggt av en färdigköpt stomme, som han tillverkat luckor till. Vedspisen byttes ut mot en elektrisk spis och bredvid placerades en smalare vedpanna som värmer upp huset.
Gården Gustaf vuxit upp på är fortfarande en levande bondgård. Paret har köttdjur, vid sidan av produktionen av gräsmattor. Maja, som är född och uppväxt i Leksand med ett stort intresse för djur och natur, fann sig väl till rätta från första stund.
– Jag hade två hästar och två katter med mig när jag flyttade hit och då kände jag mig hemma på en gång.
Nu springer åter barnfötter över golven i Gamla Oljansgården, sedan lilla Märtha föddes 2007. Gustaf reflekterar:
– Min släkt har bott här ända från 1600-talet men det har inte varit några barn här på 100 år. Nu kommer nästa generation och då lever gården upp.
Sovrummet har kvar sin originaltapet från 1950-talet.
H&A VETA MER
• Oljansgårdens ägare har lagt ner tid på att få huset som i original. De har tagit till vara spår efter gammal färg.
• Gamla tiders kulörer bestämdes av de jordpigment som fanns till en rimlig kostnad, som till exempel ockra. Olika blandningsförhållanden för de ingående jordpigmenten ger olika nyanser av ockra, man talar om guldockra, ljusockra och mörkockra. Guldockra har den kraftigaste och gulaste nyansen, de andra två är lite brunare.
• Sparsamhet bidrog till att det utvecklades imitationer i såväl slott som koja. Till exempel skulle guldockra påminna om ek. I början
av 1800-talet var det bara de rikaste som kostade på sig att imitationsmåla, men under seklet spred sig skicket.
Källa: Svensk byggnadsvård, Byggnadsvårdsmagasinet |